Denna vecka är det min städvecka i stallet, vilket innebär att jag ska städa i sadelkammaren, foderrummet och tömma alla soppåsar. Så jag passade på idag när jag var ledig från stallet och hade den extra tiden. Så efter det vanliga stalljobbet så städade jag och Nero fick fortsätta njuta i hagen med kompisarna.

Har även hunnit med att veckohandla tillsammans med sambon och köpa mat till kissarna.

Eftermiddagen och kvällen har spenderats med en god bok i soffan tillsammans med snuttebjörnarna, bjuder på en bild på mig och Måns i soffan med en pläd.

Ledig dag för min del, å det innebar att jag hann med massa roligt.

Sovmorgon till åtta, vilket var väldigt skönt. Förmiddagen ägnades till hemmamys med kissarna och att bläddra igenom receptböcker och tidningar för att hitta lite trevliga saker att baka.

Efter lunch åkte jag till stallet och mockade och fixade maten. Passade även på att tvätta Neros täcken som var SÅÅÅÅÅ skitiga. Medan tvättmaskinen rullade så hämtade jag in en smutsig pojke ifrån hagen. Ner till spolspiltan - utan näsblödning - å spolade både ben och hals idag, för han hade rullat sig duktigt. Tillbaka till stallet och borstade pluttisen.

Idag var planen att jobba Mero lite för hand. Han har ju haft hel vila i två veckor nu, så det börjar bli dax att aktivera igång och börja jobba honom lite igen. Han ska ju vila från ridning i ytterligare två veckor, men lite jobb från backen är bara nyttigt.

När jag köpte Nero så gick han inte att longera, hade tydligen blivit illa behandlad som riktigt ung häst i Spanien och fick panik när man försökte. Så vi har skippat den delen helt. Dock anser jag att det är både bra och rent av nödvändigt att kunna jobba sin häst från marken, både ifall den skadar sig, eller om man behöver visa för veterinärer etc.

Så nu när Nero känner mig och har tillit till mig, känns det rätt att börja jobba med den delen.

Så på med träns och longerlina och så gick vi ner på stora utebanan där det är gott om plats. Vi promenerade runt och övade på lite start och stopp, vilket sitter som berget, duktiga killen. Efter hand började jag stanna honom, gå förbi bakåt och när jag var i höjd med bärbensknölen så drev jag bakdelen ifrån mig. Till att börja med på en mycket liten volt, å så fort han blev stressad och for iväg så gjorde vi halt och började om. Mycket nogrann med att inte hålla i linan så han skulle känna sig trängd. Efterhand skrittade han lugnare och började söka sig utåt, massor med beröm och drivning bakifrån. Det enda jag ber om är att han ska gå fram i skritt, så länge han skrittar, massor med beröm, å börjar han trava så berömmer jag det med, men jag ber inte om trav.

Testade i båda varven och avslutningsvis så både skrittade och travade Nero åt båda varven i en avslappnad och lugn form där han sökte sig självmant neråt. Vi jobbade totalt i 20 minuter och när han kändes avslappand och nöjd så avslutade vi för dagen.

Duktigaste killen, fick massor med beröm när vi skrittade av och ännu mer i stallet där vi kalasade på morötter innan han fick återvända in i boxen för eftermiddagsmat. Så härligt att se vilket fint förtroende vi har!

Bjuder på lite bilder på pluttisen när vi longerade på banan. Notera vad duktig han är sm själv håller i linan medan matte fotar   

Ja det blev det för min del idag.

Jobbade 7-16 och åkte direkt till stallet efter jobbet. Å döm om min totala lycka när jag hittar en Nero som nog var smutsigare än jag någonsin sett honom. Benen såg ut som om man lagt ett tjockt lager med lerinpackning och huvud, hals och man var en enda lerkocka. Täcket gick inte att känna igen   

Jag började med att mocka och fixa mat istället, orkade inte se eländet!

Men när allt annat är klart, så fanns det ju inget annat val än att hämta ut skitgrisen ur boxen. Å vi vandrade direkt ner till spolspiltan i ridskolestallet.

Å till vår stora lycka så var det stopp i avloppet när jag kom dit, så det var bara att binda upp Nero, ta bort gallret och börja ösa ut lerslammet ur golvbrunnen, hade väl hållit på i 5 minuter när jag känner att det börjar rinna i näsan...tittar ner på golvet och ser att det droppar blod...  

Näsblod....blödde ofta när jag var liten, men har inte blött sista 10 åren, annat än sista dagarna pga förkylningen. Å naturligtvis så börjar det just där och då. Å vad gör man?! Kan ju inte gärna springa iväg för att hämta papper när jag har plockat isär avloppsbrunnen och hästen står där, med risk för att han trampar ner med en hov i hålet och skadar sig. Så jag försökte trycka ihop näsan för att få blödningen att upphöra, lönlöst..det droppade och rann längs hela handen på mig. Som tur var så såg en ponnymamma i stallet vad som hände och sprang och hämtade lite papper till mig. Så jag försökte frenetiskt torka bort blodet och sedan knöla ihop en tuss av pappret och trycka upp i näsan...

Det fungerade inte kan jag säga...blodet rann i en stril ström och fortsatte att droppa, som tur var så kom ridskolepersonalen ut så jag kunde be dem hålla ett öga på Nero, medan jag sprang in på toan och försökte stoppa blodflödet. Det var blod så gott som överallt, på mina kläder, i hela handfatet och i spolspiltan   

Fick efter mycket om och men stopp på flödet med en tuss med papper och kunde återvända ut till Nero, som så duktigt stod still. Stoppet i avloppet hade nu löst sig, så med en hand tryckt över näsan och den andra på spolslangen så spolade vi benen på Nero innan vi återvände upp till stallet.

Skrämde väl livet ur en handfull ridskoleelever när jag for omkring med blodet droppandes      Suck...ja mycket ska man vara med om!

Summa kardemumma så blev Nero borstad och fick sedan återvända in i boxen medan jag fick återvända hemåt för att vårda näsan. Blir nog att böra med sig bomull i fickan ett tag framöver!

Ledig dag imorgon, tänkte försöka baka lite inför stundande födelsedagsfirande   

Det är väldigt lätt att bli hemmablind när man håller på med sin häst varje dag, året om. Å det är en av de stora anledningarna till att jag tycker det är så roligt att ha denna blogg att kunna se tillbaka i. För det är egentligen först då som man inser vilken resa man gör, och allt som har hänt längs vägen.

Det är så roligt att titta på bilder från nu och då...att kunna se att jobbet och tiden man lägger ner faktiskt ger resultat.

Så idag bjuder jag på lite utvecklingsbilder på Nero...

Första gången jag träffade Nero var i maj 2012 när jag provred honom. Första bilden är det Lina som hade hand om Neros inridning som sitter på, och bilden under rider jag själv;

Första gången på hemmaplan, dvs nyurlastad, juni 2012.

Första ridturen, juni 2012

Ridtur på midsommarafton 2012, här syns det att han är tunnare, vilket berodde på att han stressade något fruktansvärt när han kom till det nya stallet.

Så matte gödslade med foder, på med hur mycket som helst, å fick en reaktion, dvs han la på sig och började se riktigt rund och fin ut.

Sen kom skadan i juli 2012, sträckningen i hagen som ledde till boxvila i minhage utomhus, å det stressade Nero som tunnade ur fruktansvärt fort

Men så snart han fick komma ut på stor hage och kunde ägna mer tid åt att äta och mindre tid åt att stresse över vart de andra hästarna var, så la han på sig igen!

Så sakteliga kom vi så åter igång med att rida och kunde börja bygga muskler, bilderna nedan visar vad mycket rumpa och

halsmuskler han tappade...

Men...med lite gödning och träning såg han såhär fin ut i september!

Nytt stall i oktober, vilket inte påverkade Nero i negativ riktning, snarast tvärtom. Han är så nöjd och tillfreds med sina hagkompisar och rutiner, å det syns inte minst i hullet.

Å november månad, det är nu. Nero har gjort otroliga framsteg under de månader jag har haft äran att äga honom, å just nu har han en välförtjänt viloperiod i 4 veckors tid, men som jag längtar efter att komma igång och rida igen....

...eller hur brukar man säga?!

Ja idag var det iallafall tidig morgon för min del då jag hade morgonfodring och utsläpp på min lott.

Gick upp vid 7-tiden och tog bara en skål yoghurt innan jag klädde på mig och begav mig till stallet. Glada morgongnägg från samtliga hästar när jag stiger in genom dörren.

Sen är det bara att ta itu med frukostutdelningen. Började i ena hörnet (hos Nero   , klart mattes plutt får mat först när det är jag som ger morgon) å sen fortsatte jag mig igenom hela stallet. När samtliga hästar förnöjt tuggade på sitt hö tog jag itu med att fixa höpåsar och foderhinkar till Nero. Sen passade jag på att mocka hos Nero när han mumsade hö. är så rofyllt och lugn när alla hästarna tuggar och ingen annan är där.

Lagom tills jag var färdigmockad var det dags att börja klä på pållisarna. 9 hästar i stallet och samtliga ska ha täcke på sig ut, och 7 har även täcke inne på nätterna som ska tas av innan utetäcket läggs på. En häst ska skydd fram och ytterligare en ska ha boots fram. Så när alla var färdigpåklädde var det bara att sätta igång med att släppa ut dem.

Gick fint att släppa ut och alla hästar hamnade i rätt hage med rätt kompisar.

Sen var det bara att sopa stallet och återvände hemåt. Till min stora lycka hade sambon städat nästan hela huset när jag varit borta, så vi tog en mysig andra frukost med varm choklad och äggsmörgås   

Imorgon ska jag försöka ta mig tillbaka till jobbet igen efter att ha vilat upp mig, är inte helt hundra än, men har ju ingen feber längre iaf.

Längtar efter att börja promenera lite med Nero, vill dock att förkylningen ska ge med sig lite mer innan det är dags för det. Känns som en överhängande risk att jag åker på ett bakslag igen annars.

LÄNGTAR....  

Ja detta underbara fenomen som nu har varit hysteriskt inne under hela hösten, å jag börjar att tröttna nu. Längtar fruktansvärt mycket efter att det ska frysa på och torka upp.

Allt är lerigt, hästarna, hagarna, täckena, mina kläder...ja precis allt.

Å Nero han bara älskar att rulla sig i detta mys...så varje dag är det samma sak. Hämtar in en häst som är lerig på hela huvudet, halsen och i hela manen. Dessutom är benen komplett ingrodda och täcket går det knappt att ana vilken färg det hade innan han gick ut.

Å vad gör man??

Ja men borstar och spolar och borstar lite mer    Å jag har lera i näsan, i hårbotten, i hela ansiktet och i munnen. Det kanstrar så fint när man biter ihop tänderna! Ja det är iaf så att det inte bekommer Nero det minsta varesig att bli spolad med varmt vatten på högtryck, eller att matte river som besatt med borstarna. Det är iaf en stor lycka att stå i ett stall där han alltid kan ha täcke på sig i hagen, och där det finns tillgång till en rejäl spolspilta med varmt vatten och en kraftig spolmekanism. Det underlättar en hel del!

Imorgon har jag morgonfodring och utsläpp på mitt schema...!

Ja det verkar vara receptet på just denna infektion. Efter att ha mått lite bättre igår på dagen, så började jag ju frysa och känna mig tätare i luftvägarna redan igår kväll. Å inatt har jag varit heltäppt i näsan och samtidigt haft så mycket slem i halsen att det hotat att kväva mig. Så det blev inte mycket sömn för min del. Ingen tvekan att jag behöver mer tid för att kurera mig iaf.

Så efter att ha tagit igen en del av nattens förlorade sömn på morgonen idag, så blev det en väldigt lugn förmiddag i soffan, under en pläd med en god bok.

Åkte till stallet efter lunch, väl påpälsad, å höll på att dö av värmeslag istället, var ju 8 grader varmt ute och min kropp, som inte är helt kry kände sig inte tillfreds med alla lager med kläder.

Efter att ha mockat och fixat maten till Nero så hämtade jag in pärlan från hagen och gick ner för att spola av de i vanlig ordning mycket smutsiga benen.

Tillbaka upp till stallet för eftermiddagsmat och sedan tog vi en rejäl rykt inne i boxen. Nero verkar ganska tillfreds med att vila, även om det märks när man leder honoom att han är lite alertare och mer på tårna.

Hade ju hoppats att min förkylning skulle vara på övergång nu, så jag kunde ta en promenad med Nero i helgen, men som jag mår just nu så tror jag att det får vänta ett par dagar till.

Fina Nero-plutten  

Ja usch...ingen höjdare att vara sjuk. Sov oroligt även inatt, dock mer svettig än frossandes.

Var iaf feberfri imorse och det blev en tur direkt in i duschen för att bli av med den vidriga, feberklibbiga känslan.

Hade en lugn förmiddag i soffan med en bok, och tog sedan på mig kläder och begav mig mot stallet. Mockade och fixade maten innan Nero fick komma in. Borstade och myste en lång stund idag, samt klippte lite man. Herregud vad tjock och bångstyrig den har blivit. Nero som hade ganska tunn och fjösig man när han kom, iaf om man jämförde med Jerez kompakta variant. Så jag tyckte det blev så snyggt när jag klippte av den eftersom den såg så fjösig ut i långt skick, och att den blev väldigt snygg i kort variant. Nu är den så tjock att det är som att ta sig igenom pansar. Mmm...kräver viss frisering innan jag är nöjd.

Plockade även in allt nytvättat och borstade av skitiga täcken. Vidrigt när man håller på, men blir ju bra när det är klart.

Åkte direkt vidare till Ica och veckohandlade. Kan säga att det kändes i kroppen när jag kom hem, är nog inte riktigt i skick att återvända till jobbet ännu, för jag blev både matt, frysig och fick jätteont i muskler och leder. Å nu ikväll är jag redigt täppt i luftvägarna och har mer ont i halsen, så jag får nog ägna lite mer tid åt att kurera mig.